Beijarholmen 16.7-15.9.2020

Vi har fått vara med om en oförglömlig sommar på Beijarholmen i Barösund! Jag trodde inte att det var sant när SFV i februari meddelade att de hade beslutat att tilldela mig Beijarholmsstipendiet 16.7-15.9.2020. Perioden mellan februari och mitten på juli kändes som en evighet som aldrig skulle ta slut. Jag och min familj drömde och försökte föreställa oss hur det skulle bli att få bo på Beijarholmen.

De första dagarna på ön kändes allt overkligt. Vilket paradis vi hade kommit till! Jag tänkte en hel del på Birgit som har skänkt ön till SFV. Hon hade nog ett stort hjärta som gjorde det möjligt för så många andra att få njuta av hennes och Ivars vackra ö. För att inte tala om SFV som beslöt att ge oss stipendiet i år och Börje som fanns på grannön och gav råd om båtarna och husen. Jag var och är fortfarande fylld av tacksamhet till allihopa!

De två husen som mötte oss på ön var välutrustade och i fint skick. Det gula huset som fanns närmast båtarna var ljust och fint och man kunde se havet från alla fönster. Där fanns ett kök, matplats, vardagsrum med en kamin och tre sovplatser, ett sovrum med två sängar. Utanför huset fanns en bastubygnad med elbastu. I gula huset trivdes tonåringarna bra och vistades en hel del där när vi inte hade gäster på besök. Joel sov där ensam flera nätter också.

Det gröna (eller svarta) huset hade två sovrum med fem sängar, ett kök, ett allrum med ett stort matbord, en soffgrupp och öppen spis. I samma bygnad fanns en Aitokiuas vedbastu som gav mjuka och avkopplande bad med tillhörande bastukammare.

Naturen på Beijarholmen är så vacker! De fina klipporna blev mina absoluta favoriter. De är så släta med vackra färger och varma var de hela sommaren. Vi gick många promenader runt ön när vi bara njöt av den fantastiska omgivningen med klippor, blått hav och vacker skog. En speciell plats blev bl.a. "Randen" där vi hade picknick flera gånger eller "Badklipporna" därifrån ungdomarna hoppade i för att simma.

            

På klipporna framför gröna huset har vi ätit många långa frukostar, där har vi suttit tillsammans och umgåtts med familjen, kära vänner och släktingar, skrattat tills magarna värkt eller lyssnat på havets kluckande och ibland till och med absolut tystnad.

Jag och ungdomarna hade inte kört båt innan vi kom till Beijarholmen, så till en början var jag kanske lite smått nervös innan jag provade (kan hända att min man beskriver det annorlunda...). Det visade sig att Tilda och Joel var en ren naturbegåvning när det gäller att köra båt och jag tyckte det var riktigt roligt. Joel och jag körde helst Silver Beavern medan Tilda hellre körde med lilla båten som hade snurra.

       

En dag tog Tilda och Fredrik en tur med lilla båten runt ön Hättö som ligger nära Beijarholmen. Ön är ett inhängnat naturskyddsområde dit det är förbjudet att ta i land. Det visade sig bli en lagom dramatisk tur när de råkade köra på grund och snurran stannade. Efter både ett och annat försök att få igång snurran gav de upp och tog till årorna. När de hade rott en bit kände de sig plötsligt iakttagna och insåg att tre stora Mufflonfår betraktade dem vid vattenbrynet. Vilken upplevelse! Blickstilla stod de där med stora maffiga horn och tittade på dem. Efter flera försök att få Mufflorna på bild beslöt de sig för att ro vidare och för att sedan försöka dra igång snurran igen. Den här gången lyckades de få igång den. När de närmade sig land vid Beijarholmen lyckades de av någon anledning ännu tappa en åra i vattnet också, men de fiskade upp den igen och äventyret var över för denna gång.

Efter ett tips från en vän som känner till Barösund bra gjorde vi flera utflykter till Bjurs. Där vandrade vi i skogen och njöt av fin utsikt vid klipporna. Där hittade vi både kantareller och blåbärsställen. En förmiddag åkte vi iväg dit och plockade blåbär och självklart blev de blåbärspaj den eftermiddagen på Beijarholmen. 

       

Nog finns det ett fint serviceutbud här i Barösund! Allt från en närbutik till flera caféer och matställen. Här har vi fått njuta av god mat och glass minsann!

En dag när barnen tyckte att det var dags att vidga sina vyer åkte vi iväg till Raseborgs slottsruiner där vi fick bekanta oss med historien om den. Efteråt åkte vi vidare till Ekenäs där vi åt lunch och simmade. Joel som tycker om att hoppa gjorde en bakåtvolt från trampolinen. En toppendag i soligt sommarväder för oss alla. 

Under de tre veckor som vi hann spendera på ön under smestern var vädret oftast bra. Vi fick vara med om många vackra solnedgångar. Jag kommer speciellt att minnas en alldeles särskild kväll efter en grå och stilla dag. Jag satt på terassen och scrollade genom flödet på telefonen när jag plötsligt tittade upp och insåg att himlen var alldeles rosa och den vackraste regnbåge jag har fått uppleva lyste upp himlen. Jag försökte fånga regnbågen på bild men bilderna gör den inte rättvisa. Känslan av att leva i en bubbla här ute på Beijarholmen förstärktes verkligen den kvällen.

Efter den exceptionella våren 2020 med allt vad den innebar, var den här pausen ute i verkligheten något som vi alla behövde. Stipendiet har gett oss landkrabbor en riktig "skärisommar" som vi alla kommer att minnas med glädje. Nu är det inte bara Fredrik som vill skaffa båt i vår familj längre utan allihop.

Tusen tack SFV för att ni gav oss möjlighet till den här fina upplevelsen!