Beijarholmen 16.7-15.9.2021

Det var under sportlovsveckan i februari som jag snubblade över ett intressant e-postmeddelande bland mina spam, fråga mig inte hur det hamnat där av alla ställen. Jag fick läsa mailet ett par gånger för att våga tro att det var sant. Jag hade blivit tilldelad vistelsestipendiet till Beijarholmen! Något jag aldrig hade tänkt skulle hända och plötsligt hade vi ett fantastiskt och spännande äventyr att se framemot.

Det blev en lång väntan under vilken jag han drömma om skärgårdsliv flera gånger. Målbilden sol och glittrande hav var det som fick mig att orka de tyngsta veckorna. Jag hade målat upp hur vi åker på olika utfärder och utforskar skärgården och flera öar vi inte når från fastlandet. Det visade sig senare att vi det bästa var att bara vara på Beijarholmen, utan några som helst måsten eller planer.

Vi hade turen som fick våra semestrar inprickade med start från medlet av juli och skolan började först 16.8 i Kyrkslätt detta år. Med andra ord fick vi fyra hela veckor på Beijarholmen och efter det hann vi med flera helger före det var dags att ge upp härligheten.

Det var en varm och solig eftermiddag då vi styrde bilen till bredden packad mot hamnen. Där vänta Börje på oss med Sea Star båten, den större av de två båtar vi hade till vårt förfögande. Jag var rätt nervös att köra båten, då jag inte kört så här stor båt förut. Med Börje vid min sida gick det bra även om det var spännande. Vi sparade rutten på vår navigerings-app för att ha lättare att hitta till hamnen igen. Det visade sig vara bra att ha rutten sparad för de första gångerna, eftersom det inte var helt lätt att känna igen alla öar genast. Småningom blev rutten från holmen till hamnen och till Barösund bekanta.

Båtbryggan på Beijarholmen låg tryggt inne i en liten vik. Det pirrade i magen på oss alla då vi tog iland och det var dags att få se vår ö för första gången. Visst hade jag förväntningar efter alla tidigare blogg-inlägg med fina bilder, men verkligheten var något ännu vackrare. Det var aldrig långt till vattnet, var på ön en än befann sig. Två stugor i gott skick med bastu vid båda, två utedass och ett båtskjul med kanoter och roddbåt finns på ön.

Förutom båtbryggan finns en brygga vid den gröna stugan, från denna brygga simmade vi, och en brygga vid båtskjulet, här satt vi mest och njöt eller fiskade.

Sommarvädret var underbart och vi fick njuta av varma soliga dagar med simning och paddling på våra sup-brädor. Jag njöt av att sitta på klipporna och läsa eller beundra havet.

Senare när vinden vände och tog den varmaste sommaren med sig fanns det alltid någon sida på holmen som var i lä och det var lätt att välja en sådan klippa. Vi blev överraskade hur plötsligt vattentemperaturen ändrade. Ena dagen var det långt över 20 grader och följande dag hade temperaturen sjunkit med 10 grader. Då var det slut simmat för mig, inte ens från bastun förmådde jag simma. De andra i familjen fortsatte simma in i det sista, dock i samband med bastubad.

Vi hade besök av släkt och vänner. En del sov över och andra stannade för dagen. Vi själv bodde i den gröna stugan där det finns två sovrum med två plus tre sängar. Den vedeldade bastun ligger i denna stuga och i bastukammaren finns en säng. Min bror sov där två nätter då han hälsade medan de andra gästerna sov uppe i gula stugan. I gula stugan finns sängplats för två samt en bäddsoffa plus en till soffa där en ryms att sova. Vi hade även vänner som hälsade på med sin båt som de övernattade i.

Vi åt inte många måltider ute eftersom vi hade oturen att ha getingar som objudna gäster. Då en i familjen är rädd för getingar och en annan blev stucken i läppen tyckte vi att det var lugnare att äta inne. Det var bara vid måltiderna vid såg getingar, annars störde de oss inte.

Några enstaka gånger såg vi hjort-djur i skogen och en hermelin eller vessla klättrade en mörk kväll på terrassen, annars såg vi inte djur på ön. Fåglar fanns det desto mer av och speciellt då skarvarna kom fanns det mängder med fåglar.

Den fina svanfamiljen var intressant att följa med runt ön. Familjen trivdes inne i viken där de var noga med sitt revir och försvarade det då gässen var för nära.

En gång såg jag en snok på stranden och några gånger såg vi snoken simma. En simmande orm är en rolig syn då bara huvudet sticker upp, allt annat med en simmande orm är otäckt. Ingen orm-människa här inte. Jag fick följa med då snoken fångade en lite fisk som den slukade vid strandvattnet.

Som jag skrev i början hade jag tänkt mig fler utfärder än det blev. Det blev en tur till Ingå hamn en gång, vi handlade i S-market, åt i hamnen och avslutade med glass från kiosken före vi båtade hem igen.

Till Barösund blev det otaliga turer. Vi åt aldrig på Sågen, däremot blev det flera cafébesök med glass eller bulle. Vi fick beundra flera fina båtar i hamnen också. Barnen blev sugna på att nångång äga en stor lyxig yaht eller segelbåt.

Från stranden på Beijarholmen var det fin vy ut mot det öppna havet. Även här fick vi flera gånger se fina båtar passera. Långt ut på faret åkte Silja Line och Viking Line kryssningsfartygen. På faret strax utanför såg vi en dag en pråm frakta en traktor med höbalar i sitt släp, det var oväntat.

Då vi hade vänner på besök åkte papporna och barnen på utfärd till Bågaskär. Där gick de på det lilla museet som finns på ön samt dök ner i en bunker som är tillgänglig. Senare då vi hade min mamma med man som sällskap tog vi med dem till Bågaskär och nu var också jag med. 

Det blev en hel del fiskande med kastspö och metspö på klipporna. Efter den torra sommaren fanns det inte mask att hitta, som tur gick det att köpa mask på burk. Det blev flera abborrar som vi rökte eller stekte i smör. Det smakade sommar och barndomsminnen. 

Vi fick uppleva allt från varma soliga dagar till svala regniga dagar med mycket vind. Vattennivån var mycket låg då vi kom ut i juli. Då vädret växlade steg vattnet för att åter sjunka då det blev vackert. I september var vattnet så högt att våra vanliga rutter längs klipporna inte var tillgängliga om vi ville hållas torra om fötterna.

Hisnande vackra solnedgångar avlöste varandra och det var svårt att slita sig, som tur fanns det tid att stanna upp och beundra om kvällarna.

Kvällarna blev mörkade i takt med att hösten kom och även detta hade sin charm.

En del kvällar var det stjärnklart och månen lyste upp stranden med sin månbrygga.

Mot slutet av vår vistelse firade vi forneldarnas natt ute på Beijarholmen. Vi byggde en brasa av kvistar och grenar vi samlade runt ön. I brasans värme njöt vi av tystnaden och plättar.

Att sedan slutligen packa allt vi ägde då vår tid  var slut kändes vemodigt. Vi hade en underbar vistelse bakom oss och kommer aldrig att glömma tiden på Beijarholmen. Tack SFV för denna upplevelse! 

Anni Ekström med familj