1. Äventyr
Vi kom ut till en ö där ingen av oss varit förut och kände genast äventyrets vindar blåsa. Gula huset blev den fasta punkten för familjen Razai, och familjen Lundmark-Eklund bosatte sig i det svarta huset. Därifrån började äventyret. Det innefattade allt från att lära sig manövrera Beijarholmens två båtar, navigera, utforska ön med branta klippor och skog både till fots och i roddbåt och kanot, eller helt enkelt att plocka ut sin första fästing. Att vänja sig vid utedass och bastubad i den sköna vedeldade bastun var ett äventyr i sig för vissa av öns invånare.
Ett minne för livet var utfärden till Kummelgrundet. Under många soliga dagar ute på klipporna hade vi spanat mot horisonten och tagit sikte på en ö vi ville ut till. Äventyret började en solig dag som kändes rätt vindstilla vid stranden, men som längre ut bjöd på sugande dyningar. Båten avgick två gånger för att alla skulle få plats och till slut var vi elva personer på äventyr ute på den avlånga ön. Där fann vi rikt fågelliv, färggranna blommor i klippskrevorna och en imponerande vy ut mot havet. Vi promenerade barfota över de släta rundade stenarna och njöt tills ett åskväder närmade sig och det blev bråttom att få över de båda båtskjutsarna tillbaka till Beijarholmen.
2. Människorna
Det har varit liv och rörelse på holmen under vår vistelseperiod. Barnen har sprungit mellan våra hus och trafiken ner till klipporna och simbryggan har varit livlig. Vi har grillat tillsammans och dukat upp för både barn och vuxna med utsikt över havet, men avståndet mellan husen har också gjort att alla på ön kunnat inrätta sin egen rytm och få utrymme att låta semesterkänslan ta över. De av oss som gillar tidiga morgnar med bastu och havsdopp har fått njuta av det, och de av oss som gillar sovmorgnar har fått det (och kommit balanserande med favoritkaffekoppen i handen lagom till förmiddagssolen).
Våra gäster har satt guldkant på vistelsen. Eftersom man kunnat vara utomhus har vi inte haft utrymmesbrist. Under midsommaren blev vi sex personer fler och dukade upp två bord där vi satt till långt in på natten och såg det sammetsmjuka vattnet sömlöst smälta ihop med den ljusa natthimlen borta vid horisonten.
Börje, som tog emot oss när vi började vårt äventyr, bor på ett stenkasts avstånd tvärs över sundet och fanns alltid där för oss när vi hade frågor eller behövde praktisk hjälp. Det känns som att Börje är en del av Beijarholmens själ. När han kom gående med en låda nyrökta abborrar kände vi oss verkligen välkomna på ön.
3. Vädret
Att säga att vi hade tur med vädret vore en underdrift. Till och med när det utlovats mulet och regn strålade solen i stället. En gång blev det åskväder med ordentligt regn och skrällar, men strax innan hade vi njutit av en underbar solnedgång. Det var bara skönt att somna med regnet trummande mot taket.
4. Naturen
På Beijarholmen blommar fetknopp, fackelblomster och gräslök, det sistnämnda i sådan mängd att man kan klippa ner i omeletten flera gånger i veckan om man så önskar. Smultronställen finns i tiotal och vi hann plocka de första blåbären. Man känner sig verkligen nära naturen. Vid postbryggan har vi följt med ett mås-par som vaktat sin växande unge med stor iver. Vi har sett sorkar och en snok, vilka väckt lika delar förtjusning och förskräckelse. Lagom till vår avfärd har ett svanpar börjat närma sig med sin unge och känner sig uppenbarligen hemma nära vår simbrygga.
5. Havet
Utan hav inget skärgårdsliv. Holmen erbjuder många möjligheter: det finns två kanoter, två motorbåtar och en roddbåt. Man har havsutsikt från båda husen. Det finns också fiskenät att lägga ut. Den av oss stipendiater som är av fiskarsläkt har vid två tillfällen fångat abborrar i nätet. Det har byxats, stekts och rökts abborrar, något som också barnen fått vara delaktiga i. När Börje kom och överraskade oss med sin rökta fångst samlade vi barnen och åt fisk med fingrarna från smörpapper. Samtidigt undersökte de ivrigt fiskens anatomi (”titta, jag tog ut fiskens öga!”).
Simsäsongen har varit aktiv på holmen med flera dopp varje dag. Det har fångats svallvågor och rutschats på det hala sjögräset på bergsklackarna. Och vilken tur att vi knappt siktat några blågröna alger!
6. Tid
Tid för reflektion, tid för återhämtning. Tid för samtal och tid för egna tankar. Tid att sitta ensam med kaffekoppen på klipporna eller ha djupa samtal på bastulaven. Att nätuppkopplingen inte alltid varit till de äldre barnens belåtenhet har varit en fördel. Det har funnits tid att vara i nuet, fjärran från ständiga distraktioner, till och med ha lite tråkigt. Både vuxna och barn har haft tid att läsa, spela sällskapsspel, plocka smultron, baka. Oväntade och spännande diskussioner har uppstått spontant, till exempel om rättvisa, rasism, världspolitik, miljö och musik. Man har också kunnat vara i sin egen bubbla och lyssna på ljudböcker eller podcasts och sommarprat. Att vara fri från många måsten som annars finns i vardagen har också frigjort kreativitet. Bland annat har ett helt nytt spel med stenar som spelpjäser sett dagens ljus ute på klipporna. En hel regatta med fantasifulla barkbåtar har också tillverkats.
Stipendiaterna passar på att tipsa: Ronja Stanleys sommarprat på Yle Vega om flickor med adhd samt Linn Ullmans podcastserie How to Proceed.
Barnen tipsar: Guinness World Records 2022, Roald Dahls Häxorna i tolkning av Penélope Bagieu, Eminems biografi ”Not afraid”, samt Alfons Åberg som alltid är aktuell.
7. Det enkla livet
Att lägga ut nät och äta fångsten nästa dag. Att plocka smultron på strå och blåbär till en enkel dessert med rårörd vaniljkräm. Att hämta vatten och bära in. Att tvätta kläder för hand sittande på en solvarm stentrappa. Att elda i öppna spisen. Att gå barfota. Det har varit en påminnelse om att människan mår bra av att leva enkelt.
8. Nya och gamla traditioner
Miljön på Beijarholmen inbjuder till att spinna vidare på traditionellt firande, i vårt fall kring midsommar. Stugan var lövad och blomsterprydd och också båten fick björkruskor som prydnad. Vid tiden för flagghissning samlades vi kring flaggstången och de före detta scouterna visade att takterna sitter i. Vi hann också fira ett födelsedagsbarn på ön som fick sånguppvaktning på morgonen och hamburgerbuffé och marängtårta på kvällen.
De nya traditioner vi hann vänja oss vid under vår vistelse byggde främst på att befria oss från måsten för att bara ta dagen som den kommer. Morgon- och kvällsdopp, kravlöst häng på klipporna, egentid och gemenskap om vartannat.
9. Pusslet
För att spinna vidare på temat traditioner förtjänar pusslet i svarta stugan ett särskilt omnämnande. Pusslet visade sig vara en Beijarholmstradition som enligt anvisningarna ska nämnas i bloggen för att ge ära åt den som lyckats få ihop alla bitarna, i det här fallet speciellt en av flickorna i svarta stugan.
10. ”The Shop”
Till barnens stora förtjusning öppnade en pop-up-kiosk på ön. Valutan var ”bollar” men de räknade snart ut att det gällde att plocka blåbär att betala med. ”The shop” som sålde sina varor genom köksfönstret i svarta stugan blev en fläkt från stora världen.
Ett stort tack till SFV för att just vårt gäng fick uppleva Beijarholmen under vistelseperioden 15.5-14.7.2022!
Agneta Lundmark och Sara Razai
