Önskningar blir sanna
En augustikväll vid köksbordet i slutet av en tröttsam arbetsdag. Min blick fångades av en text skriven av Anni Ekström i Kirkkonummen Sanomat om sommaren i Beijarholmen. Jag blev omedelbart såld och mina ögon tårades när jag läste Annis vackert skrivna text om denna underbara plats. Medan jag läste tänkte jag samtidigt att det är synd att jag själv aldrig varit smart nog att söka och ta vara på en så underbar och unik möjlighet. Vardagen fortsatte, veckorna gick och den första snön hade redan fallit på marken, medan jag som av en slump stötte i Facebook på annonsen där Svenska Barnträdgårdslärarförbundet skrev att det var sista veckan att söka SFV-stipendier. Nu behövde jag inte längre fundera, utan jag visste att om jag ville få stipendiet så måste det fungera genast och snabbt. Kvalificerade och villiga människor fanns säkert gott om! Efter att ha fyllt i ansökan väntade vi förhoppningsvis. Våra förväntningar belönades precis innan vi åkte på skidsemester. Glädjen var på topp och samtidigt var jag full av spänning över allt som var på kommande nästa sommar.
Feststämning
I maj förverkligades stipendiet på ett festligt sätt på G18, där det ordnades en härlig fest för alla oss SFV-stipendiater med mat, blommor, härliga musikuppträdanden. Det viktigaste jag kom ihåg var Mirjam Kallands tilltalande tal om vikten av familjers och framförallt barns välbefinnande, för vilket hon även belönades med SFV:s Folkbildningspris för förtjänstfullt forskningsarbete. Det kändes speciellt fint att få delta i samma evenemang, för jag beundrar verkligen Mirjam Kallandi och hennes livsverk.
Förberedelser för det kommande
Innan vi åkte till Beijarholmen fick vi lära oss och upprepa reglerna för säker båtfärd, bekanta oss med sjökort, sjömärken och lära oss de viktigaste knoparna och hur man fäster repet på bryggan och båten. Som tur var var det ingen brist på material! Från Kyrkslätts Fyyri bibliotek lånade vi de aktuella sjökorten för att studera på förhand och från Ode i Helsingfors de böcker om som vi behövde, t.ex. om knopar.
Spänning i luften
I mitten av juli var det vår tur att bege oss till Beijarholmen. Att fara så lång sträcka med båt kändes spännande. Medan vår sån har kört båt med sin morfar, så var att köra båt var en helt ny sak för oss vuxna och vi insåg att man kan lära sig vad som helst så länge man är villig att anstränga sig och jobba hårt. Det visade sig vara en trevlig hobby och ingen svår raketvetenskap. Med tiden blev det en del av den dagliga rutinen att ta reda på sjöväder och information för sjöfarande, oavsett om vi bara var på ön eller åkte iväg med båt någonstans.
Vi har alltid drömt om en stuga vid havet och detta var liksom svaret på våra drömmar. Beijarholmen ligger i ett underbart läge, bara en dryg 20 minuters båtfärd från Mövikens småbåtshamn i Ingå. Beijarholmen bjuder till en avslappnad och fridfull vistelse mitt i naturen, där havet finns på alla sidor. Ön har två stugor, utedass, brunn, kompost, en vedbastu och en separat elektrisk bastu. Ön har mycket höjdskillnader och terrängen är ganska varierande beroende på vilken sida av ön man befinner sig på. Landskapen är hisnande vackra och unika. De två stugorna ligger i helt olika miljöer. Den ena ligger mer i skogsmiljö och den andra ligger på en klippstrand precis intill havet.
Här kan man njuta av varje ögonblick av måltiden medan man beundrar de underbara havslandskaperna och klipporna utanför. Det var åtminstone det vad vi gjorde, från morgon till sent på kvällen. Det var underbart att följa med svanarnas och andra sjöfåglars liv och beundra de vackra segelbåtarnom gled förbi, den ena efter den andra.
Jag gled med kanoten genom det smala sundet
Beijarholmen hade två kanoter som vi fick låna. För oss var det särskilt lugnande, mångsidigt och även säkert att röra sig med kanot i det underbara skärgårdslandskapet. Vi förälskade oss särskilt i områdets karaktär, ekologi och närhet till naturen. I början gjorde vi kanotturer bara i närområdet. Vi for främst runt Beijarholemen tills vi mäkte att havet lugnare, vågorna mindre, och vinden svagare på kvällen, och då lönar det sig att ge sig ut på längre äventyr.
Vi gjorde en kanottur run Hättö en dag och såg till och med en säl som tittade upp precis brevid oss. Hättö är ett naturreservat som man inte får gå iland på. En annan dag åkte vi runt Halsholm och Granholm, som båda hade underbara landskap som vi kunde beundra. Ja, skärgården är verkligen unikt vacker! Vi tog den längsta kanotturen runt Grundsö mot slutet av vår semester. Vårt sista veckoslut hade vi tänkt åka ännu längre, men då blåste det för mycket.
.jpg)
Med motorbåten gjorde vi bara en tur till Gölisnäs friluftsområde där vi stekte korv och lärde oss känna området till fots. Enligt vår åsikt är onödig sjötrafik och belastning på havet bara meningslöst och själviskt, speciellt när vi redan är på ett så underbart ställe. Vi har alla ansvaret för havets välmående och genom våra egna handlingar och val kan vi vårda en renare framtid i havsområdena. Vi har alla rätt och skyldighet att ta hand om miljön och framtiden.
Lycka är att gå i bastu vid havet
Bastubad är en del av den finländska kulturen. Vår bastu värmdes upp nästan varje kväll. Vi både el- och vedbastun men vår absoluta favorit var vedbastun. Det har vi inte tillgång till hemma. Vi sov också särskilt gott på Beijarholmen. Vi vet dock inte om det berodde på tystnaden, bastun eller bara på att vi tillbringade nästan hela dagen utomhus.
Beijarholmen är en hemlig pärla för fiskeälskare
Beijarholmen är speciell tack vare den varierande naturen. Det var trevligt att bara vandra på de heta klipporna, att ta det lugnt och läsa den boken som man aldrig hunnit med tidigare medan man njuter av solen, eller att plocka blåbär eller lingon i den skogklädda delen av ön och baka en läcker paj. Ön erbjuder något för alla! Tiden som tillbringas i naturens lugn är mycket avkopplande och återställande, vilket är en bra motvikt mot vardagens rus och stress. När du rör dig i naturen fräschar sinnet upp, kroppen fräschar upp och humöret förbättras.
Fiske var speciellt vår tonråriga pojkes favoritsysselsättning. Fiske är en trevlig hobby eftersom du kan njuta av det helt ensam medan du lyssnar på naturens ljud och bara fokusera på fiske. Å andra sidan är det också en social hobby och möjliggör kvalitetstid tillsammans med familjen, vilket skapar varma minnen och roliga fiskhistorier att minnas senare. Fiske kräver tålamod och uthållighet. Fisket lär dig att vara närvarande i nuet. Fisk som fångas från naturligt vatten i sig är högkvalitativ och näringsrik lokal mat. Fiske är också ett bra sätt att minska inköpsnotan! Fiske och fångst är bra för hälsan. Vi åt fisk många gånger i veckan, särskilt Finlands nationalfisk, abborre.
Objudna sommargäster som besvär
Fästingar är särskilt ett problem i skärgården, som tyvärr inte heller går att undvika på Beijarholmen. Att leta fästingar varje kväll blev en rutin för oss. Fästingar fäster sig på människor blixtsnabbt och det kan vara svårt att upptäcka dem. Men när jag lärde mig att skydda mig från fästingar var semestern lättare och mer avslappnad. Vi såg också flera dagar snokar, som först skrämde oss, men vi klarade oss i alla fall utan ormbett.
Hösten anländer till skärgården
Under utfärderna på sensommaren erbjuder skärgården mycket sådant som saknas på sommaren. De flesta semesterfirare syns på sommaren, då en oändlig ström av vita segel och motorbåtar flyter genom farleden, men det blir tyst i skärgården när skolorna börjar. Även vi måste lämna Beijarholmen under vardagarna när skolan och arbetet tog över i mitten av augusti. Men lyckligtvis hade vi ändå möjlighet att komma och att ladda batterierna på ön under helgerna. Havets värme gör att många blommor blommar i skärgården även i september ända fram till den första nattfrosten. Redan under vår sista helg i skärgården syntes hösttecken, en gnutta guld i björklöven och en gnutta vemodighet i sinnet. Luften var frisk och vattnet klart. De blågröna algarna från sommaren var inte längre kvar. Man kunde se de ömtåligaste och mest förtrollande ögonblicken i skärgården, när den mörknande himlen lyste upp av miljontals stjärnor som glittrade ovanför.
Det var en synnerligen gripande syn som man inte omedelbart kommer att glömma. Även åska och blixtar syntes på långa avstånd i ytterskärgården, inte att förglömma morgonsolens uppgång eller nedgång. Ingen kan förstå skärgårdens magi, de pastellfärgade kvällar och stjärnklara nätterna, om de inte har upplevt det själva.
Det magiska morgonögonblicket som skapades av havsrök och dis i september fick mig ofta att undra hur länge detta kunde pågå. Dimman var så tjock att den dränkte oss medan vi äventyrade på klippan. I fjärran bar skeppens osynliga dimhorn till våra öron i den annars drömlika tystnaden där till och med fåglarna hade tystnat, när de förberedde sin vandring till värmen i söder för att påminna oss om det snabbt växlande vädret till havs.
Tid att tacka
Vi är verkligen tacksamma och lyckliga över att vi har fått tillbringa en stor del av vår sommarsemester på Beijarholmen, där vi även kunde bjuda in vår närmaste familj för att njuta av sommardagarna med oss. Speciellt för oss var upplevelsen unik, eftersom vi inte har vår egen båt, ännu mindre en stuga vid havet. Tiden på ön gav oss uppskattad avkoppling, samvaro med familjen och glada sommarminnen, vilket hjälper oss att klara vardagen. Vi är säkra att ön alltid kommer att finnas kvar i våra minnen och när vi tittar på hösthimlen väntar vi på ett stjärnfall i hopp om att vi skulle kunna återvända till Bejarholmen som stal våra hjärtan. Ett stort tack till SFV som gjorde detta möjligt och till Börje som hjälpte oss igång och gav oss trygghet.
Minna Beijar med familj
