.JPEG)
Jag går igenom sommarens bildgalleri på min telefon och kan inte låta bli att flina åt mig själv. Hur blev det så här mycket på bara några veckor? Hur många foton av öns klippor skulle behövas för att verkligen minnas dem? Hur hade jag tänkt med de oändligt långa naturväktarvideona? Vilken version av framtida Lisa skulle uppskatta den knappt igenkännliga gråhägern i sommarnatten eller den klumpiga humlans patrullerande på strandklippan? Ö-Lisa verkar ha varit fast besluten; inget ska glömmas.
Och trots att bildmängden och motiven kan kännas lite fåniga nu i höstmörkret, så berättar de kanske något om vad Beijarholmen gjorde med oss som fick spendera tid där. Vi var där, verkligen där. För en gångs skull. Och allt blev så betydelsefullt och speciellt, även humlan och hägern och gässen och dasset. Vi fick stanna upp och bara ta in, och det var helt underbart.
Det var ett förväntansfullt gäng som satte sig i båten från Möviken. Att köra den större båten var för oss den pirrigaste delen av vistelsen, och det var skönt att vår värd Niclas kom emot och körde ut oss den första gången. Sedan fick vi öva i lugn och ro i viken (sorry grannar för allt oväsen!:))
Snart efter ankomst hittade barnen sina favoritsysslor; fiska och paddla eller ro. Det kändes lyxigt att ha tillgång till både roddbåt och kanoter och den skyddade viken var perfekt för barnen att öva i.
Om man frågar det här barnet så var fisket det roligaste på ön, han kunde hålla på med det i timmar. Fångsten blev rätt blygsam, men entusiasmen höll i ända till slut.
Mamman fick också delta i fisket, men främst genom att reda ut trassel. Som tur blev också det ganska meditativt efter en stund.
Denna humla i många, långa filmsnuttar. Oklart hur jag tänkte där.
Ett barn hade kommit på att ta med sig sin täljkniv, och bra så. Det blev en och annan barkbåt och många mer abstrakta konstverk.
.JPEG)
Alla tiders lyx med svampskog på bakgården!
Vår vistelse på Beijarholmen möjliggjorde också för oss att ta emot långvägabesök, vilket vi i vanliga fall bor för trångt för. Det fanns en liten oro i förväg; skulle det kännas trångt och styvt med mycket människor i stugan eller skulle det finnas tillräckligt med plats för alla att hitta lugnet? Skulle vi “slösa bort” dyrbar egentid på att vara värdar?
Min oro visade sig vara obefogad. Stället var perfekt för besök, så stort och luftigt och så mycket att göra, att alla kunde sprida ut sig och sammanstråla enligt egna behov av sällskap. Det skulle kanske till och med ha känts fel att inte dela med sig, när det fanns så mycket plats. Och visst ger det ju också en själv glädje att få bjuda på något så fint åt andra. Den tyska väninnan var såld från första stund och kunde inte sluta sucka över hur tyst det var. Att det finns såna ställen. Att man får ha det så.
Den spanska familjen kom på sitt första finlandsbesök och det kändes oerhört fint att få bjuda dem på en övistelse. De fick uppleva många första gånger; bada bastu, baka kanelbullar, plocka kantareller och blåbär, köra båt, meta. Vi var stolta värdar och genom våra upprymda gäster kändes programnumren också för oss ännu mer speciella.
Bullabak över språkgränserna.
.JPEG)
Det kvarlämnade pusslet blev en otippad succé. Som bäst var sju huvuden böjda över bordet i djup koncentration.
Börje från andra sidan viken (inte på bild) kom med en fiskhälsning. Mycket omtänksamt och jättegott!
.JPEG)
Blåbärspankisar på tyskt vis.
Även under regniga dagar var det mysigt att simma. Bara den mesiga mamman höll sig torr.
.JPEG)
Nu drömmer vi oss tillbaka till de här sommarkvällarna, så obeskrivligt vackra att man bara måste ta en sista tur före solnedgång.
Ön erbjöd så mycket att göra, att inte ens skärmtid var aktuellt eller efterfrågat. Ingen var uttråkad en enda stund, inte ens när regnet öste ner. Jag visste att det skulle bli trevligt, men att det blev så positivt för oss alla var över alla förväntningar.
Jag är tacksam över att vi fick uppleva de här stunderna på Beijarholmen, och vi kommer alla att bära dem med oss.
Ett varmt och ödmjukt tack till SFV för upplevelsen. Tack också till den trevliga fastighetsskötaren Niclas för all hjälp!