Vi satt på terassen en varm kväll i juli då vi märkte att det var något konstigt på gång med svanarna. Det visade sig att det var revir kamp som höll på att börja. Honan och ungarna höll sig på avstånd medan hanarna höll på...

Kampen tog över två timmar och till slut kom svanarna upp på klipporna för att fortsätta sin kamp. Kampen slutade med att den andra av svanhanarna gav upp och flydde iväg. 

Vi hoppades ju att pappan till "våra" svanungar vann kampen och fick fortsätta fridfyllda skärgårdslivet med resten av svanfamiljen.

Förutom svanfamiljen så hade vi sällskap också av andra djur på holmen. Haren träffade vi rätt ofta och hackspetten höll sällskap åt oss varje morgon. Två huggormar såg vi och alldeles för många fästingar eller skogsbässar som Börje kallade dem;)

Vi hade verkligen tur med vädret. Heta sommardagarna började genast då vår vistelseperiod på Beijarholmen började. Värmerekorden slogs och hettan varade sammanlagt i 40 dagar.

Dessa spår kunde man se på heta klipporna genast på morgonen då solen gått upp!

Syskonen väntar på Stockholm färjan som borde åka förbi i horisonten på morgonen...

Ett brev av Michaelas familj väntade på oss i övre stugan då vi anlände till holmen. Tack för den roliga sommarutmaningen:)  Dock vädret var så fint att pusslet fick ännu vänta...

Ivriga och med lite spänning inför det kommande reste vi iväg från Tavastehus till Mövikens hamn för att träffa Börje som mötte oss där. Vi blev varmt emot tagna och fick en ordentlig rundtur på holmen, som var mer än vad vi kunde vänta oss.

Vyerna från nedre stugans terass...

…och från barnens sovrum!

Vi tackar så innerligt mycket för oss! Det var fantastiskt och jag hoppas att vi någon gång får en chans att återse Beijarholmen. Jag tänkte att jag vill avsluta med en bild av hela familjen, men glömde be någon av sista veckans gäster ta den bilden. Därför försökte vi med självutlösning. Här skulle vi fångas på bild:

Det blev inte mer komplett än så här förrän tålamodet tog slut: Från vänster Elmer, Anttu, Frida, Filips öra och Ela.

Men Filip fastnade på ett par andra bilder:

Tack för oss! Jag hopps ni kommande beijarholmare lägger pusslet och kompletterar klottret på dassväggen.