Vi hade en mängd abborre och sik under våran brygga.

Alla kan ju gissa vad detta betyder :)

Fiskefebern växte så det blev dags att åka ut med båten.

Spännande och intressant

Det blev stekta abborrar och gravad sik, mums!

Köket i stugan var på allt sätt fungerande, men ännu trevligare var det att tillreda lunch etc. ute på klipporna.

Efter en båtfärd till Barösund tillsammans med våra gäster blev det dags för att baka mellanmåls semlor.

för det är omöjligt att få överdos av dessa vyer!

Det Märta Tickanen säger i boken Barösund stämmer till 100 procent då man försöker beskriva känslan hur det är ute på Beijarholmen:

"det oviktiga sjunker undan, brådskan rinner av, det spelar ingen roll är det torsdag eller tisdag.."

Vi satt på terassen en varm kväll i juli då vi märkte att det var något konstigt på gång med svanarna. Det visade sig att det var revir kamp som höll på att börja. Honan och ungarna höll sig på avstånd medan hanarna höll på...

Kampen tog över två timmar och till slut kom svanarna upp på klipporna för att fortsätta sin kamp. Kampen slutade med att den andra av svanhanarna gav upp och flydde iväg. 

Vi hoppades ju att pappan till "våra" svanungar vann kampen och fick fortsätta fridfyllda skärgårdslivet med resten av svanfamiljen.

Förutom svanfamiljen så hade vi sällskap också av andra djur på holmen. Haren träffade vi rätt ofta och hackspetten höll sällskap åt oss varje morgon. Två huggormar såg vi och alldeles för många fästingar eller skogsbässar som Börje kallade dem;)

Vi hade verkligen tur med vädret. Heta sommardagarna började genast då vår vistelseperiod på Beijarholmen började. Värmerekorden slogs och hettan varade sammanlagt i 40 dagar.

Dessa spår kunde man se på heta klipporna genast på morgonen då solen gått upp!

Syskonen väntar på Stockholm färjan som borde åka förbi i horisonten på morgonen...