Vi har använt en enda sorts skodon under vår tid på Beijarholmen. Gummistövlar. Eller så har det varit barfota utan stumpor och skor. Det har varit ett arrangemang som har bjudit på direktkontakt med varma klippor, då solen har behagat visa sig. De solfria och regniga dagarna har gummistövlarna gett bra skydd både mot väta och eventuella ormar. Andra har sett någon, men inte jag. Jag undviker att titta så noga.

Nu ser vi fram emot att också den sista familjemedlemmen inleder sin semester, så att vi får en hel vecka på holmen. Veckosluten har vi utnyttjat väl. Endast skolavslutning och studentdimission höll oss borta. Vi hoppas på ett omslag i vädret så att vi kan utöka våra tre soldagar hittills i sommar med minst lika många till. Och gå barfota.

Den kom med ett smatter mot plåttaket på Gula huset - hagelskuren på midsommardagen. Ändå är det någon som gör så att blommorna blommar. "Och nu så har sommaren kommit, och jag har just tagit bort snön." Vädret är vad det är och blir vad det blir.

Det allra finaste av allt fint på Beijarholmen är vyn. Man sitter där på Gröna husets veranda och scenografin förändras beroende på klockslag, väder och vind. Ibland seglar en båt eller en fågel över scenen. Det är ett skådespel som är beroendeframkallande. Och ger ro.

Vi har haft harungar i skogen, en svanfamilj i viken, ett måsbo på taket och myror i köket. Men inga myggor.

Jag kom tillbaka från dagens första dassbesök och träffade en dunig harunge framför stugtrappan. Den hoppade omkring i närheten av stugan hela förra helgen, men nu under midsommar syntes inga harungar. Vi hoppas den har blivit bättre på att gömma sig.

Svanfamiljen kommer varje kväll för att äta i viken. Den ena föräldern vakar över de fyra ungarna och fräser om vi kommer för nära, medan den andra håller sig mer på sin kant.

Måsungarna kläcktes i veckan och vandrade omkring på taket hela midsommarhelgen. I går, innan vi åkte i land, damp de ner från taket. Det gick snabbt och hade varit roligt att se. De stod alla tre och pep vid takkanten. Jag gick in för att hämta kameran och när jag kom ut ett par minuter senare sprang de omkring i blåbärsriset som yra höns. Men föräldrarna samlade dem snabbt och tog dem med upp på flaggberget. Där lämnade vi dem och hoppas de ska klara sig bra i stora världen.

På tal om blåbär, så tror jag holmen bjuder på de första mogna smultronen när vi kommer ut på fredag.

Enligt Husis blev vår midsommar på Beijarholmen den kallaste på 30 år, men vi hade det varmit och gott i stugan. Mellan regnskurarna hann vi med bastu, simning, flagghissning, kanotturer och flagghalning.

Badbryggan på klipporna är så nära till hands att barnen inte har låtit sig störas av att badtempen torde vara väldigt låg. Det är en fördel att vi saknar vattentermometer, då vi vuxna troligen skulle tycka att den är för låg för dopp i tid och otid. Roddbåten och de två kanoterna ger oss havsperspektiv på vår ö och samtidigt både motion och tidsfördriv. Spelkorten har också varit i flitigt bruk och tv:n har bjudit på fotboll från Brasilien.

Gula huset har charmat alla våra gäster hittills. Också midsommargästerna hade tänkt sig något mer anspråkslöst och bäddade glatt ut bäddsoffan och hängde påslakanet över den provisoriska gardinstången för att hålla högsommarljuset ute. Gula huset har blivit målat och betydligt gulare sedan vårt första besök i maj. Vi hann också börja prata om Gråa huset innan målarna förvandlade det till Gröna huset. Vi stoltserar också med en ny flaggstång, som invigdes lördagen den 14 juni, då Filips 7-årsdag firades på Beijarholmen.