Den andra veckan började med grästrimning pga alla fästingar som fastnade på hunden. När vi efter två dagar plockat bort ca 20 st av hunden måste vi börjar göra något åt saken. Men fästingarna blev mindre och vi fick snyggt på klipporna!

Den här veckan har vi haft besök av en skön familj. Vår son kontaterade att antalet personer på ön ökade med 100% och hundar med 200%... 

Vädret har varit vackert, men kanske inte alltid så varma vindar. Satt man bara i lä för vinden var det nog riktigt sommarvärme. Barnen har simmat, fiskat, badat bastu, åkt båt (köpt den dagliga ransonen glass) och gått många varv runt holmen på skattjakt. En dag hittade de en klippavsats som man kunde hoppa från - rakt ner i vattnet, eller åkt rutschkana ner för klippan hos Börje.

. 

En dag denna vecka åkte vi in till Ekenäs med båt. Vi lämna båten i gästhamnen och gick på pizzeria i stan. Vi strövade runt i hamnen och åt glass.

På lördagen var vi och gick på Barösunds sommartorg. Vi köpte rökt fisk som vi åt på bryggan i solen. Efteråt gick vi på skärgårdsteaterns föreställning "vi är på läger".

En annan dag var vi på upptäcktsfärd till Bågaskär. Färden avslutades vid Barösund, restaurang Scola. Tack för maten!

Lugna sommar kvällar avslutade vi nära vattenytan i kanoten. Tystnaden i skärgården bryts endast av fågelsång. Njuter...

TACK FÖR ÄNNU EN VECKA I SOMMARPARADISET! 

Vecka 1

 

Efter en lång väntan blev det äntligen sommar och vår tur att vistas på en alldeles egen ö i Ingå skärgård.

En morgon packade vi bilen för en semester ute vid havsbandet.

En mamma, en pappa och två unga killar tillsammans med familjens hund klämde in sig i bilen och körde i 6 timmar för att sedan mötas av Börje med båten vid hamnen.

När vi steg i land på vår ö och blev guidade runt på holmen kunde vi inget annat än häpnas över vilket underbart ställe vi har 

förmånen att tillbringa vår sommar på!!

Allt var bättre än vad vi i vår vildaste fantasi kunde föreställa oss! Sommaren bjöd också på sin varmaste dag. Allt för att välkomna oss. Nu har vi hittat ett smultronställe!

Efter att vi installerat oss i gröna villan eldade vi bastu och killarna vågade sig på ett dopp.

 

En dag var vi på upptäcktsfärd i den öppna snurrbåten längs Barösundsviken. Den som aldrig varit i Ingå skärgård rekommenderas att besöka den! Vackert! 

Och för en österbottning är det lite ofattbart att kunna köra båten i full fart runt öarna utan att behöva bekymra sig om remmare och stenar. Här är det nästan bara bergväggen som sätter stopp.

 

Under första veckan fick vår yngsta storfiskare två fiskar, en gädda och en abborre. Vi andra har bara fångat de två sikarna som Börje kastade upp på bryggan. Sikarna rökte vi. Mums... Färskare fisk går inte att få!

Killarna och pappan var en kväll och sökte fiskelyckan, med nät och kastspö, men inget resultat...

Under regniga dagar passade vi på att avverka några träd och göra dem till bastuved

Kvällen är en perfekt tid för korvgrillning eller som här plättkalas.

 Beijarholmen juli- september 2016

 

I fjol då vi måste lämna holmen så försökte vi trösta oss med ett hopp om att vi kanske, kanske en dag igen skulle få vistas där. Att vår önskan så här snabbt skulle gå i uppfyllelse vågade vi nog inte tro på. Vår överraskning var mycket stor då jag på sportlovs fredagen fick ett mycket glädjande textmeddelande till min telefon och senare det fina kortet med inbjudan till SFVs vårlunch och utdelningsfest.

Det var ett kärt återseende av Beijarholmen. Barnen rusade runt för att upptäcka om allt var sig likt. Vedbastun sattes eld i med detsamma och sedan satt vi bara och njöt av klipporna och havet och utsikten.

I år var allting så bekant de var ju som att komma "hem". Vi möblerade om så som vi ville ha det. Började med att fälla några torra träd i närheten av gråa huset eftersom vedlagret var så gott som slut. Jag hade sedan i flere veckors tid små  gymnastikpass med att klyva dem. Det var skönt. Vi röjde igen bort en hel del sly runt huset och på berget bakom gråahuset. Vi fixade också en ny "ljugar bänk" till berget så vi kunde njuta av kvällssolen i viken.

Strand köket som ifjol redan var jätte slitet reparerade min man i år så att det gick att använda. Under varma och blåsiga dagar fick de flesta gråahusetsmattor sig en rejäl omgång med skurborsten.

Det här året har vi haft flere gäster.Gäster som trivts bra i gula huset. Ett besök var av en barösundsbo som under flere års tid städat åt Birgit då hon ännu bodde på Beijarholmen.Hon kunde berätta om flere episoder. Ett annat mycket intressant  och givande besök var av Birgits gudotter med barnbarn samt Sfvs pensionerade kanslisekreterare. De kunde berätta om hur det var förr då Birgit bodde där. Sedan hade vi också lite ovanligare gäster på besök de invaderade holmen några dagar och det var de ryska nyckelpigorna. De fanns överallt.

Fiskelyckan var mycket bättre iår. Vi fick så pass stora aborrar att vi kunde röka dem. Roddbåten fick i år den lilla motorn på sig till sonens stora glädje.

I år vågade vi oss också ut till Smörskär en mycket vindstilla dag. Klipporna där var alldeles slipade och släta. Känslan av att stå där ute då du bara ser vatten så långt ögat kan nå är alldeles obeskrivlig.

Vi hade också tur att få se en livs levande säl två gånger den här sommaren. Den simmade på ca 30 m från stranden. Börje var inte lika glada som vi var över den synen. I år var det helt tydligt ett orm år. Vi såg 8 ormar. Mest tyvärr huggormar och dessutom rätt så nära husen. Och så var det då fästingarna...jo de fanns av dem en hel del. Vi hade tur i år för ingen hade någon fast på sig , trodde vi. Efter veckoslutet i månadsskiftet augusti september hade jag ett bett på ryggen som jag trodde var ett myggbett men då det växte och blev rödare och sämre uppsökte jag läkare och det kunde konstateras att jag hade fått borrelia. Så tydligen hade jag haft en fast på mig i alla fall.

Den här sommaren lärde sig också min dotter att simma. Barnen mer eller mindre bodde i vattnet under varma dagar. Tyvärr satte algerna stopp för simmande några dagar i slutet av juli. Men ännu sista gången vi var där tog barnen sig några dopp vid batubadandet.

Vi tyckte att vi i fjol var där mycket men i år var vi nog där ännu mera. Då vi åkte ut till holmen i juli så var vi där alla nätter fram till att jag tyvärr måste på jobb 10.8. Sedan var det helgerna som gällde. Allt var packat och klart så vi genast rusade iväg då alla kommit hem från jobbet på fredagen. Höstkvällarna är nog väldigt mysiga där ute med vågskvalk, månen och tända ljus.

Som ni säkert märkt så trivs vår familj väldigt bra på Beijarholmen. Den har en alldeles speciell plats i våra hjärtan. Vi är så innerligt tacksamma att vi fått vistas där igen. Om vi någongång kommer att få den chansen igen så kommer vi mer än gärna att vara där igen.

Ett stort TACK till SFV som gav oss denna möjlighet. Det har betytt mycket för oss.

                     Familjen Lemström - Enberg

Beijarholmen  juli -september 2015

Efter en lång väntan hela våren och försommaren blev det sedan äntligen vår tur att få komma ut till Beijarholmen. Talesättet  Den som väntar på något gott väntar ej för länge stämde precis in. Vi stortrivdes verkligen på Beijarholmen.

Nätterna hemma var mycket få fram till skolstarten i augusti. Efter skolstarten var vi där varje veckoslut ända tills vi måste ge  holmen i från oss.

På Beijarholmen har vi fått uppleva många olika saker och väder som gett oss minnen för livet. Det har varit; regn, storm,  blåst,  solsken, åska, sjörök, fullmånen med sin   glittrande gata i havet, svanfamiljens   utveckling och liv, bastubad med dopp, grillning i strandköket, fiske, paddling,      Sverige båtarna, högvatten och lågvatten,  forneldarnasnatt med brasa på udden , för  att nu nämna en del av det vi varit med om.

Nämnvärt är också att jag själv börjat köra båt denna sommar tack vare den superba  Silver beaver båten.

Roddbåten och kanoten var i flitig användninging av oss. Vi gjorde flere längre utfärder kring grannholmarna.

Ett roligt projekt var ju också bastu  eldande. Vi prövade nog båda bastuna men bastun i gråa huset blev nog den som tog   priset. Det tog lång tid att få upp värmen men sen vara den länge. Vi kunde fortsätta   bada ännu följande dag.

Fast vi kände bra till Ingå skärgård sedan  tidigare och visste hur vacker den är så är  vi nog nu helt fängslade av Beijarholmens skönhet och den vackra ytter skärgården.  Vi tycker att vi inte sett så klart vatten  tidigare om åren och öron maneterna var  också något nytt för oss. Algerna led vi  inte av denna sommar. Ett veckoslut i slutet av augusti fanns det en aning blågröna alger vid simbryggan men  följande helg var de borta.

Ormarna som många hade skrivit om i gästboken lyste med sin frånvaro denna  sommar eller sen var vi så upptagna med   att njuta av havsutsikten att vi missa dem. Däremot missade vi inte Fästningarna. Tänkte efter de första dygnen vi varit där  och då tre av fyra i familjen hade fästingar fast bitna att oj nej hur skall detta sluta.  Den där hysteriska mamman inom mej ploppa upp men sen tog vi fram häcksaxen och trimmern och röjde bort alla långa gräs strån längs med stigarna vi rörde oss på och de lugna sig. Vi klarade oss efter det    rätt bra, men tyvärr så finns det gott om fästingar där ute när man till och med ser  dem på grässtrån.

Börje och Ettis gästvänlighet och  hjälpsamhet var också unik. Vi blev  mycket varmt mottagna och kände oss genast som en i skärgårdsgänget.

Vi som bor på en bondgård och är vana att hela tiden ha något på gångs som måste  göras uppskattade verkligen även bara det att sitta och titta och lyssna på havet vilket var något alldeles underbart, man blev inte mätt på det. Så här mycket gemensam tid   tillsammans hela familjen blir det sällan av i vår vardag. Men en yrkesskada som vi nog båda lider av är väl nog det att vi gärna hela tiden ändå vill ha något smått   att pyssla med och det att man hela tiden  ser saker som borde göras. Visst fanns det och finns en hel del som borde göras på   holmen. Vi har för att nu nämna några       saker bl.a röjt bort en del sly vid gråa huset, huggit ved, plockat ihop bråte från  holmen som vi sedan brände upp vid  forneldarnas natt. Taket och rännorna på   gråa huset putsade vi m.m. Det finns fortfarande skogsjobb på holmen ,             omkullfallna träd som bra kunde redas upp till ved för att fylla det rätt så tomma  vedlidret. Men tiden för oss tog slut fast      intresset av att ha fortsatt skulle ha funnits. Men vi får leva på hoppet och minnena.

Att ta avsked och lämna Beijarholmen skedde med tårar i ögonen och med en stark önskan och med ett stort hopp om att få vistas där igen.

Vi vill rikta ett stort och innerligt Tack till SFV som gjorde detta möjligt för oss!

 Familjen  Lemström / Enberg

När man en gång besökt dessa trakter kan man inte låta bli att återvända! Med denna tanke lämnar vi Beijarholmen och Barösundtrakten 2015.

Orden räcker inte till för att tacka alla de människor på SFV som gjorde vår vistelse på Beijarholmen möjlig, samt Börje som alltid fanns till hjälp ute på holmen.

Som tur har vi hundratals underbara minnen att ta med oss när vi åker hem.

Utedassets väggar fick också mera färg innan vår avsked.

I hopp om att vi någon vacker dag har möjlighet att återvända till Beijarholmen.