Efter en liten kort trip hem återvände vi till Beijarholmen. Denna gång med en son och en kompis. Sonjas föräldrar kom också ut till holmen för två nätter.

Eftersom vi börjar jobba igen nästa vecka (semestern är tyvärr snart slut) ville vi ta ut det sista av sommaren. Vädret visade sig igen från sin bästa sida och vi fick några bikini/shorts-dagar. Så vi njöt till fulla mått.

Det vi mest kommer att sakna när vi återvänder hem till vardagen är:

...Morgonmål på de redan solvarma klipporna. Gröt med nyplockade bär...

...De varma sommarnätterna, som blir bara mörkare och mörkare...

...den dagliga glassen i Barösundsbutiken...

...Med yngste sonen som styrman... Ja, vi kommer att sakna "Sommaren på Beijarholmen"...

 

En morgon vaknade vi och omvärlden var försvunnen. Som tur var sprack dimman upp och solen återvände.

 

Ljugarbänken på berget har vi nog nött på medan kvällssolen strålar värmt oss.

 

Nu är det nog bäst att skynda oss hemåt, för väderprognoserna visar på storm och åska...

 

Vi ses till Forneldarnas natt!

Så har även vår tredje vecka gått... dagarna bara går och går och vi börjar så smått fundera på vad som kommer att hända framöver... om en vecka när jobb och skolan börjar igen efter en skön sommar... MEN än är det sommar och semester!!!

Den här veckan har vi haft endast den yngsta killen med oss. (Vår äldre son längtade efter kompisar och fick åka hem). Denna vecka har därför präglats av att fiska, eftersom vi har en storfiskare i familjen. Bäst har fiskarna nappat på vanlig mask & metspö. Jag tror han har dragit upp ca 30 abborrar från bryggan. De största fiskarna har vi rökt och jag tror vi har ätit fisk alla dagar denna vecka. Detta gällde också storfiskaren, som inte är så förtjust i fisk. Men sparar man fisken, så äter man den

En kväll var vi ute och fiskade och ankrade lilla båten i en vik. När vi skulle dra upp ankaret gick linan av! Och ankaret blev kvar på ca 5m djup... Därför åkte vi en dag in till Ingå och köpte ny lina och ett ankare. Och när vi ändå var i stan, så köpte vi vår dagliga glass i gästhamnen.

Det var bara den där ena morgonen som vi suckade och inte kunde äta morgonmål på klipporna! Ja, då regnade det! Men visst kan man njuta ändå...vi tände bara en brasa och kände hur skönt brasan värmde från spisen. Mot eftermiddagen kom solen och värmen tillbaka, tack och lov

Denna lilla ö har verkligen sina guldkorn. Tänk att vandra längs en stig och kunna stanna och äta 4 st olika bär. Svarta vinbär, blåbär, smultron och lingon! 

På lördagen kunde vi följa med "Barösund-runt"-segeltävling. Inte alla som har paradplats i en tävling! Båtarna kom seglande en efter en över fjärden och vi kunde stå på klippan och heja!

Nu tar vi en trip hem, men vi kommer stax tillbaka till vårt sommarparadis!

 

 

Den andra veckan började med grästrimning pga alla fästingar som fastnade på hunden. När vi efter två dagar plockat bort ca 20 st av hunden måste vi börjar göra något åt saken. Men fästingarna blev mindre och vi fick snyggt på klipporna!

Den här veckan har vi haft besök av en skön familj. Vår son kontaterade att antalet personer på ön ökade med 100% och hundar med 200%... 

Vädret har varit vackert, men kanske inte alltid så varma vindar. Satt man bara i lä för vinden var det nog riktigt sommarvärme. Barnen har simmat, fiskat, badat bastu, åkt båt (köpt den dagliga ransonen glass) och gått många varv runt holmen på skattjakt. En dag hittade de en klippavsats som man kunde hoppa från - rakt ner i vattnet, eller åkt rutschkana ner för klippan hos Börje.

. 

En dag denna vecka åkte vi in till Ekenäs med båt. Vi lämna båten i gästhamnen och gick på pizzeria i stan. Vi strövade runt i hamnen och åt glass.

På lördagen var vi och gick på Barösunds sommartorg. Vi köpte rökt fisk som vi åt på bryggan i solen. Efteråt gick vi på skärgårdsteaterns föreställning "vi är på läger".

En annan dag var vi på upptäcktsfärd till Bågaskär. Färden avslutades vid Barösund, restaurang Scola. Tack för maten!

Lugna sommar kvällar avslutade vi nära vattenytan i kanoten. Tystnaden i skärgården bryts endast av fågelsång. Njuter...

TACK FÖR ÄNNU EN VECKA I SOMMARPARADISET! 

Vecka 1

 

Efter en lång väntan blev det äntligen sommar och vår tur att vistas på en alldeles egen ö i Ingå skärgård.

En morgon packade vi bilen för en semester ute vid havsbandet.

En mamma, en pappa och två unga killar tillsammans med familjens hund klämde in sig i bilen och körde i 6 timmar för att sedan mötas av Börje med båten vid hamnen.

När vi steg i land på vår ö och blev guidade runt på holmen kunde vi inget annat än häpnas över vilket underbart ställe vi har 

förmånen att tillbringa vår sommar på!!

Allt var bättre än vad vi i vår vildaste fantasi kunde föreställa oss! Sommaren bjöd också på sin varmaste dag. Allt för att välkomna oss. Nu har vi hittat ett smultronställe!

Efter att vi installerat oss i gröna villan eldade vi bastu och killarna vågade sig på ett dopp.

 

En dag var vi på upptäcktsfärd i den öppna snurrbåten längs Barösundsviken. Den som aldrig varit i Ingå skärgård rekommenderas att besöka den! Vackert! 

Och för en österbottning är det lite ofattbart att kunna köra båten i full fart runt öarna utan att behöva bekymra sig om remmare och stenar. Här är det nästan bara bergväggen som sätter stopp.

 

Under första veckan fick vår yngsta storfiskare två fiskar, en gädda och en abborre. Vi andra har bara fångat de två sikarna som Börje kastade upp på bryggan. Sikarna rökte vi. Mums... Färskare fisk går inte att få!

Killarna och pappan var en kväll och sökte fiskelyckan, med nät och kastspö, men inget resultat...

Under regniga dagar passade vi på att avverka några träd och göra dem till bastuved

Kvällen är en perfekt tid för korvgrillning eller som här plättkalas.

 Beijarholmen juli- september 2016

 

I fjol då vi måste lämna holmen så försökte vi trösta oss med ett hopp om att vi kanske, kanske en dag igen skulle få vistas där. Att vår önskan så här snabbt skulle gå i uppfyllelse vågade vi nog inte tro på. Vår överraskning var mycket stor då jag på sportlovs fredagen fick ett mycket glädjande textmeddelande till min telefon och senare det fina kortet med inbjudan till SFVs vårlunch och utdelningsfest.

Det var ett kärt återseende av Beijarholmen. Barnen rusade runt för att upptäcka om allt var sig likt. Vedbastun sattes eld i med detsamma och sedan satt vi bara och njöt av klipporna och havet och utsikten.

I år var allting så bekant de var ju som att komma "hem". Vi möblerade om så som vi ville ha det. Började med att fälla några torra träd i närheten av gråa huset eftersom vedlagret var så gott som slut. Jag hade sedan i flere veckors tid små  gymnastikpass med att klyva dem. Det var skönt. Vi röjde igen bort en hel del sly runt huset och på berget bakom gråahuset. Vi fixade också en ny "ljugar bänk" till berget så vi kunde njuta av kvällssolen i viken.

Strand köket som ifjol redan var jätte slitet reparerade min man i år så att det gick att använda. Under varma och blåsiga dagar fick de flesta gråahusetsmattor sig en rejäl omgång med skurborsten.

Det här året har vi haft flere gäster.Gäster som trivts bra i gula huset. Ett besök var av en barösundsbo som under flere års tid städat åt Birgit då hon ännu bodde på Beijarholmen.Hon kunde berätta om flere episoder. Ett annat mycket intressant  och givande besök var av Birgits gudotter med barnbarn samt Sfvs pensionerade kanslisekreterare. De kunde berätta om hur det var förr då Birgit bodde där. Sedan hade vi också lite ovanligare gäster på besök de invaderade holmen några dagar och det var de ryska nyckelpigorna. De fanns överallt.

Fiskelyckan var mycket bättre iår. Vi fick så pass stora aborrar att vi kunde röka dem. Roddbåten fick i år den lilla motorn på sig till sonens stora glädje.

I år vågade vi oss också ut till Smörskär en mycket vindstilla dag. Klipporna där var alldeles slipade och släta. Känslan av att stå där ute då du bara ser vatten så långt ögat kan nå är alldeles obeskrivlig.

Vi hade också tur att få se en livs levande säl två gånger den här sommaren. Den simmade på ca 30 m från stranden. Börje var inte lika glada som vi var över den synen. I år var det helt tydligt ett orm år. Vi såg 8 ormar. Mest tyvärr huggormar och dessutom rätt så nära husen. Och så var det då fästingarna...jo de fanns av dem en hel del. Vi hade tur i år för ingen hade någon fast på sig , trodde vi. Efter veckoslutet i månadsskiftet augusti september hade jag ett bett på ryggen som jag trodde var ett myggbett men då det växte och blev rödare och sämre uppsökte jag läkare och det kunde konstateras att jag hade fått borrelia. Så tydligen hade jag haft en fast på mig i alla fall.

Den här sommaren lärde sig också min dotter att simma. Barnen mer eller mindre bodde i vattnet under varma dagar. Tyvärr satte algerna stopp för simmande några dagar i slutet av juli. Men ännu sista gången vi var där tog barnen sig några dopp vid batubadandet.

Vi tyckte att vi i fjol var där mycket men i år var vi nog där ännu mera. Då vi åkte ut till holmen i juli så var vi där alla nätter fram till att jag tyvärr måste på jobb 10.8. Sedan var det helgerna som gällde. Allt var packat och klart så vi genast rusade iväg då alla kommit hem från jobbet på fredagen. Höstkvällarna är nog väldigt mysiga där ute med vågskvalk, månen och tända ljus.

Som ni säkert märkt så trivs vår familj väldigt bra på Beijarholmen. Den har en alldeles speciell plats i våra hjärtan. Vi är så innerligt tacksamma att vi fått vistas där igen. Om vi någongång kommer att få den chansen igen så kommer vi mer än gärna att vara där igen.

Ett stort TACK till SFV som gav oss denna möjlighet. Det har betytt mycket för oss.

                     Familjen Lemström - Enberg