Logga in

Beijarholmsbloggen​

Logga in

Beijarholmsbloggen

Beijarholmen 16.7-16.9 2018

När vi kom första gången till Beijarholmen välkomnades vi av blåalger.


Det var alltså ingen bra början för vistelsen, så vi åkte dit ut följande gång först om drygt en vecka, och då hade algerna blåst bort, tack och lov!


Då kunde man t.ex ta ett morgondopp, som Julia här med mormor.


Åka ut på båttur:

Eller på fiske med sin pappa:


Ibland var det så här njutningsfullt:


Tyvärr fanns dom här…

och dom fanns det gott om.


Några ormar såg vi inte,men två hade varit på berget och lämnat skinnet, så det var ju spännande.


Det var roligt att själv pumpa vatten ur brunnen:


Vi lyckades också några gånger vara hela gänget samlade: mina barn med sina respektive och alla 5 barnbarnen, samtidigt på holmen, som t.ex då vi hade kräftskiva.


Att paddla var omtyckt av stora och små, här en stämnigsfull paddlingsstund på kvällen.


Mot slutet av vår vistelse kom det alger igen.


Bland alla fina stunder och dagar på holmen, fick vi uppleva spännande stunder i nattens sena timma då det ”spökade” i gula stugan: jag vaknade mitt i natten av att jag hörde tydliga steg inne i stugan. Vi hade dörrarna låsta, så jag undrade hur nån kommit in, jag tände lampan och stegen slutade för en stund, men fortsatte sen igen. Då väckte jag min man, som också hörde stegen, så jag inbillade mej ingenting. Han tog ficklampan och vi gick tillsammans runt i stugan och så ut på gården, men ingenting/ingen syntes. Så vi gick in och lade oss igen,och om en stund började ljudet igen! Min man bankade ordentligt i väggen 3-4 gånger och då blev det tyst med ”spöken”. Jag låg ännu vaken en lång stund och lyssnade, men det kom inga flera spöken.

Följande morgon gick vi runt för att se eventuella spår av djur, men såg inga. Jag kom att tänka på att det på baksidan finns en källardörr och en glugg med metallnät framför, på andra sidan en likadan glugg utan metallnät, så det måste ha varit något djur som tog sij in där och levde om under husgolvet, och min son hade ju berättat att han sett bl.a utter på berget nedanför bruna huset.

En annan incident hände då vi var på tumanhand med min man på holmen, då började brandalarmet tjuta för fullt på småtimmarna! Och vi rusade ut för att se var det brann, men ingen eld, ingen rök, ingenting såg vi, och larmet slutade med detsamma vi öppnade ytterdörren. Det förblev ett mysterium vad som fått larmet att tjuta.


Sista morgonen på Beijarholmen:

och så hemfärd:

Jag är jättetacksam för att ha fått denna fina möjlighet till att få vistas på Beijarholmen dessa två månader. Hela min familj fick en upplevelserik sommar, då vi kunde umgås hela familjen och få många fina minnen som vi bär med oss flera år framöver. Barnbarnen pratar om ”när vi far dit nästa gång”…

Stina Saari

26.09.2018 kl. 10:25

Beijarholmen 15.5-14.7.2018

Underbara, vackra och fridfulla Beijarholmen kommer att stanna i mina minnen länge framöver. På Beijarholmen har man inte bråttom någonstans, man kan sitta och titta på utsikten och på fåglarna timme efter timme dag in och dag ut. Tjugo över åtta passerar Finlandsbåtarna fjärden som man har utsikt över.

Jag hade redan länge velat föra barnen ut i skärgården till klippor och hav, men det hade bara aldrig blivit av. Då jag fick reda på att jag blivit beviljad Beijarholmsstipendiet insåg jag att barnen nu äntligen skulle få uppleva en ”Astrid Lindgen – Vi på Saltkråkan” sommar.

I april fick jag delta i SFV:s  vårfest i G18 huset i Helsingfors där personer som arbetat för finlandssvenskan och för det finlandssvenska kulturarvet blev uppmärksammade.  Vi som blivit tilldelade vistelsestipendier fick också motta våra fina stipendier på vårfesten. Det blev en minnesvärd upplevelse att få vara delaktig i festen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I mitten av maj åkte vi: min man, våra tre barn och jag ut till Beijarholmen för första gången. Vi möttes av Börje i Möviken och han förde ut oss till holmen. Han visade oss runt och vi inkvarterade oss i gröna stugan.

Vår femåring hade länge oroat sig för hur vi skulle få mat då vi skulle bo på en ö, så han hade planerat att fiska mat till familjen. Två timmar efter att vi anlänt till ön plurrade han i sjön för första gången från de hala klipporna. Tur att han hade sin standard ”Beijarholmsututsning” på sig – flytväst och gummistövlar, så vi klarade fallet med att lyfta upp barnet från det kalla havsvattnet och ge honom torra kläder. Efter det halkade han inte i så många gånger mera... och storfiskare blev han. Han och flickorna  fångade sammanlagt  närmare hundra småfiskar vilka dock alla fick återvända till havet eftersom de var så små.

I år var vädret i maj soligt och varmt, så vi kunde testa kanoterna inne i viken.

Alla mornar då vädret tillät åt vi frukost antingen på trappan eller ute på klipporna med utsikt över fjärden. Strandklipporna var också ett underbart ställe att sitta och vara försjunken i en bra bok. Flickorna spenderade mycket tid med att läsa böcker och spela kort.

I maj och i början av juni var vattnet lågt, så att strandstenarna var synliga. Jag och barnen byggde stenskulpturer, men vinden stjälpte omkull högarna rätt så snabbt.

Varma dagar älskade barnen att vada ut till den ”öde ö:n” som syns på bilden.

Vi plockade fram kikaren  flera gånger under sommaren. Några gånger flög en havsörn över fjärden och ejdrarna och gässen  som var ute på Risholmsgrundet  framför oss skriade sina varningsläten och flög hastigt iväg. Strandskatorna hade sitt bo på udden nära gröna stugan och vi lät dem häcka i lugn och ro. En storskrake hade sitt bo i lidret och i torrströet till dasset hittade vi ett ejderägg.  Stenskvättan och måsar häckade också på Beijarholmen. Om kvällarna brukade en tärna sitta på simstegen på bryggan. Ibland gästade en skarv också stenskäret utanför, och knölsvanarna brukade ofta simma omkring framför bryggan.

Vi hade besök av familj och goda vänner några gånger under vistelseperioden. Ibland bjöd naturen på sina bästa sidor och ibland möttes vi och gästerna av hård blåst och stora vågor.

På midsommaraftonen var det storm och vågorna slog hårt mot strandstenarna. Våra gäster hade anlänt dagen innan, så vi kunde fira midsommar tryggt på holmen. Till kvällen mojnade vinden och havet lugnade ner sig. Vi hissade flaggan, åt god mat och badade bastu. De modigaste tog sig ett dopp i det 12 gradiga vattnet från simbryggan.

På midsommardagen var det strålande solsken och vi spenderade så gott som hela dagen ute på de solvarma klipporna.

En nästan magiskt vindstilla kväll tog vi oss en tur med lilla motorbåten runt de närliggande öarna. På vissa ställen stupade klippväggen rakt ner i havet. På vägen mötte vi enbart några segelbåtar som sakta gled fram med sina motorer i farleden –eller farligleden som minstingen trodde att det hette (han undrade också varför vi envisades med att använda just den leden då vi färdades på havet).

Vi hade också en minnesvärd eftermiddag med Börje och hans fru. Vi flyttade terassmöblerna till klipporna och dukade fram kaffe vid vattenbrynet. Vi fick höra om hur det är att bo ute i skärgården både nuförtiden och förut och vi fick ta del av en del spännande berättelser. Vi fick bl.a höra om hur man lyfter upp en snöskoter från 17 meters djup som farit genom isen. Börje lärde också minstingen att man ska spotta på masken om man vill få fisk då man metar. Så har han gjort sedan dess.

Dagarna på Beijarholmen flöt fram och fylldes med vardagssysslor, läsning och bastubad. Solnedgången kunde man se från bänken på klippan bakom gröna stugan, men ljuset och färgerna som bildades ute på fjärden om kvällarna är något som inristats i mitt minne för evigt.

Jag och min familj är mycket tacksamma för att vi fått denna erfarenhet. Vi har skapat många fina minnen tillsammans och kommer att tänka på Beijarholmssommaren med värme i hjärtat. Ett stort tack till Svenska folkskolans vänner för detta finfina stipendium.

Petra Autio

Petra Autio
18.07.2018 kl. 11:22

Augusti - september 2017

Så har vi då kommit till slutet på vår vistelse på Beijarholmen. Ni ska veta att vi har njutit av varje sekund på holmen. Trots att vi har lång väg hem till Österbotten har vi bara varit borta från holmen en helg sedan vi kom hit!!! Så det har blivit några kilometer i bil också i sommar. Men när man väl är här på holmen så glömmer man den tråkiga resan eller så gör man resan till ett äventyr.

Sista helgen i augusti firade vi forneldarnas natt på Beijarholmen. Vi samlade alla våra barn och deras män. Vilken tur att bordet var långt så vi alla fick plats!

Ungdomarna hade sommarjobbat klart och kom ut för att njuta.

Men de fick snart ganska tråkigt och gick in i skogen och drog ut lite ris till brasan...

sen blev de svettiga och ville simma... Hur det gick med den saken vet jag inte... Men vi firade också vår yngsta son som fyller 12 år!

Så kom äntligen mörkret och vi tände brasan och en vulkan.

Nu vill jag till slut bara tacka SFV för den här möjligheten. TACK!!!

Hälsningar Sonja & Tommy Johansson

13.09.2017 kl. 19:31

Vecka 4

Efter en liten kort trip hem återvände vi till Beijarholmen. Denna gång med en son och en kompis. Sonjas föräldrar kom också ut till holmen för två nätter.

Eftersom vi börjar jobba igen nästa vecka (semestern är tyvärr snart slut) ville vi ta ut det sista av sommaren. Vädret visade sig igen från sin bästa sida och vi fick några bikini/shorts-dagar. Så vi njöt till fulla mått.

Det vi mest kommer att sakna när vi återvänder hem till vardagen är:

...Morgonmål på de redan solvarma klipporna. Gröt med nyplockade bär...

...De varma sommarnätterna, som blir bara mörkare och mörkare...

...den dagliga glassen i Barösundsbutiken...

...Med yngste sonen som styrman... Ja, vi kommer att sakna "Sommaren på Beijarholmen"...

 

En morgon vaknade vi och omvärlden var försvunnen. Som tur var sprack dimman upp och solen återvände.

 

Ljugarbänken på berget har vi nog nött på medan kvällssolen strålar värmt oss.

 

Nu är det nog bäst att skynda oss hemåt, för väderprognoserna visar på storm och åska...

 

Vi ses till Forneldarnas natt!

Sonja Johansson
18.08.2017 kl. 22:06

Vecka 3

Så har även vår tredje vecka gått... dagarna bara går och går och vi börjar så smått fundera på vad som kommer att hända framöver... om en vecka när jobb och skolan börjar igen efter en skön sommar... MEN än är det sommar och semester!!!

Den här veckan har vi haft endast den yngsta killen med oss. (Vår äldre son längtade efter kompisar och fick åka hem). Denna vecka har därför präglats av att fiska, eftersom vi har en storfiskare i familjen. Bäst har fiskarna nappat på vanlig mask & metspö. Jag tror han har dragit upp ca 30 abborrar från bryggan. De största fiskarna har vi rökt och jag tror vi har ätit fisk alla dagar denna vecka. Detta gällde också storfiskaren, som inte är så förtjust i fisk. Men sparar man fisken, så äter man den

En kväll var vi ute och fiskade och ankrade lilla båten i en vik. När vi skulle dra upp ankaret gick linan av! Och ankaret blev kvar på ca 5m djup... Därför åkte vi en dag in till Ingå och köpte ny lina och ett ankare. Och när vi ändå var i stan, så köpte vi vår dagliga glass i gästhamnen.

Det var bara den där ena morgonen som vi suckade och inte kunde äta morgonmål på klipporna! Ja, då regnade det! Men visst kan man njuta ändå...vi tände bara en brasa och kände hur skönt brasan värmde från spisen. Mot eftermiddagen kom solen och värmen tillbaka, tack och lov

Denna lilla ö har verkligen sina guldkorn. Tänk att vandra längs en stig och kunna stanna och äta 4 st olika bär. Svarta vinbär, blåbär, smultron och lingon! 

På lördagen kunde vi följa med "Barösund-runt"-segeltävling. Inte alla som har paradplats i en tävling! Båtarna kom seglande en efter en över fjärden och vi kunde stå på klippan och heja!

Nu tar vi en trip hem, men vi kommer stax tillbaka till vårt sommarparadis!

 

Sonja Johansson
06.08.2017 kl. 11:07

Här bloggar vistelsestipendiater som besökt SFV:s Beijarholmen - en fyra hektar stor holme belägen i Barösunds yttre skärgård i Ingå. På holmen finns två välutrustade stugor med kök, matrum, sovrum och var sin bastu. Stället lämpar sig ypperligt för en barnfamilj, och den ena byggnaden kan utmärkt fungera som gäststuga.

Varje år i december kan lärare och lärare inom småbarnspedagogik på www.sfv.fi ansöka om vistelser, som fördelar sig såhär: en lärare under perioden 15.5—14.7, en färdigt utbildad lärare inom småbarnspedagogik under perioden 16.7—15.9.